fredag 23 september 2016

Fotografera i Färg eller Svart/vitt


 Tidig grå morgon i Jämtland. Nere vid vattnet speglar sig de grå molnen och en liten strimma av färg är synlig längst bort i horisonten

Om man tar foto i svart/vitt blir skillnaden inte så stor! Det var inte alls meningen, det var ett resultat av kvällen innan när jag skulle ställa in kameran i mörkret!

Här i Jämtland kan man leva i Lyx!

I Alsen i Västra Jämtland finns KG Rökare, och han använder bara lokalt producerade råvaror. Dessutom använder han inga tillsatser. Det är koncentrerad mat, med lång eftersmak. Lufttorkat kött av olika slag, dito korvar, Amerikafläsk till kolbullarna och lufttorkat sidfläsk som är mums att ha som tilltugg/extra på pizza eller gratäng, eller som smakförstärkare, fast naturlig. Han har priser i SM i mathantverk för en del av sina produkter. Älg-chips är smaskens och praktisk att ta med sig överallt.
Innan jag fotade gjorde vi ett besök hos honom och hade med oss en fin laddning hem, så att vi klarar vintern....
500 kilo potatis har vi, så det behövs inte så mycket kött! Med de tunna skivorna är det drygt och hög kvalitet.
Idag har det blivit tre burkar med nyponmarmelad, en rejäl laddning med grönsakspytt och så två ,( 2 !!!! ) beställningar med höstlökar, så att vi har något att längta till!!

onsdag 21 september 2016

Två månader och 18 meter

Den 20 juli solvade (  alltså trädde alla trådar genom var sitt "öga", solv, som sitter på pinnarna som reglerar vilka trådar som skall gå uppåt, resp. nedåt) jag den 18 meter långa mattvarpen på ladugårdsbotten, knöt fram och provvävde. Den 20 september vävde jag så hela väven drogs ned med dunder och brak. Jag hade knutit fast den förskedade (när man trär varpen genom skeden på bordet för att få ut bredden på varpen när man drar den på vävstolen)  varpen mot vävstolens "varpstav" med bomullstrasor.(Varpstav är ett nytt ord, man måste fästa varpen på vävstolen, och då har man en lång rundstav, som vävstolens bredd. Man kan föra över varpen till vävstolens pinne, men man kan ju också knyta fast den som jag gjorde)
Nu är det fuktigt, och bomull och fukt går inte ihop, därav mitt idoga vävande. Två av knutarna ramlade ner, och varpen som nästan var slut for ner. Mannen kom till undsättning och höll medan jag fäste med spännband och gjorde de sista centimeterna  på mattväven klara. Idag skall den klippas ned! Undrar hur mattorna ser ut?
Väva mattor på ladugårdsbotten är perfekt för det dammar hejdlöst. Då slipper man det inne just då i vart fall, och det är en härlig känsla. Men nu är det onödigt fuktigt, så nu tar jag med mig vävskeden in i huset och smörjer in vävstolen som får invänta nästa sommar. Men jag har en likadan inne i huset! Vävskeden är som en kam av metall som håller ordning på trådarna och gör att man kan slå ihop väven och få rätt täthet på trådarna.
Morötter är helt underbart, i alla lägen, i alla former! Ett flertal morötter har tänkt sig att blomma så de rötterna är som ved......... Inte så vanligt här uppe. Jordärtskockorna blommar och det är inte vanligt alls, det har jag faktiskt aldrig sett i verkligheten!

tisdag 20 september 2016

Ringblommornas Lov

 Att vara Ringblomma kan inte vara fel, att glädja så lång tid, och så överdådigt. Gräsmattan klipps för sista gången förhoppningsvis.
Dessa har växt sig stora, och rådjuren har inte ätit på dem, fast rödbetorna och morötterna har de nallat och delvis dragit upp......
 Jag gillar att kika på deras nyanser
 De är verkligen som gjorda för att SE PÅ
 Solgult!
 Dubbla och
 Rufsiga
 Tvåfärgade
 och Två Färgade av solen och jorden
 En underbar skapelse!


Älskade Ringblommor

lördag 17 september 2016

Hur saker och ting förändras

 I 11 år har vi bott på en ort i västra delarna av länet. Det har varit mycket nytt, ingen av oss hade någon anknytning dit. Vi hade rätt många djur och har använt mark i området, och vandrat på stigar och leder i alla väder. På bilden ser man en udde, jag kallar den för Näset. Till vänster är en favoritgård med de bästa markägarna, vi fick julblommor varje jul då vi arrenderade deras mark. Intill fanns ett skogsområde, med andra ägare. Den marken såldes några år innan vi flyttade. Där fanns några olika byggnader i rött och vitt, två hus och några bodar. En gräsmatta mot sjön, och vi fick ha båten nere vid strandkanten. Så såldes alltihopa, husen tömdes, det eldades både hammare och vinkelhakar, gamla lampor, gammalt porslin och annat oönskat ute på tomten. En del skog avverkades i omgångar och lades upp på en del av den mark som vi brukade. Runt udden var det jättefint att gå på vintern. Hit ner gick vi också och rastade hundarna, och blötte fötterna varma dagar, vid det lilla båthuset i det högra nedre hörnet. Här på udden fanns också mycket bär att plocka. På denna bild från Hemnet känner jag inte alls igen mig! Nästan all skog är borta! Gräsmattan är kvar, Ett hus står kvar som förr, några verkar vara borta helt och ett är flyttat till hitre kanten av gräsmattan. Sedan är det skövlat, jag hittar inget annat ord! Ofta gick vi vägen ner mot båthuset och fortsatte nedåt i bild, en promenadrunda efter sjön. Otaliga gånger har vi åkt traktor och fyrhjuling just här.

 Favoritgården från sjösidan, eget foto. Övriga foton från Hemnet.
 Vad jag förstår så har man haft sina hästar här, och det ser faktiskt ut som så också. Det finns ju nästan inga träd kvar!
 Här är båthuset som ägs av en annan fastighetsägare, vi har arrenderat mark av dem också.
 Tomt, helt enkelt!
 Här var det fint att gå på vintern, och både vi och våra ungdomar var ute med båt här.
 Vi brukade marken till höger i bild.
 Det gamla huset med trasig skorsten är det enda som står där det stod. Fastigheten är till salu och de nuvarande ägarna vill ha mycket mer än den kostade när de köpte den, och då är skogen avverkad.
Lycka är inte platsbunden. Saker och ting förändras. Livet går vidare mot nya mål. Vi har lärt oss mycket av vår vistelse där, och minns mycket med saknad, men jag kan ju säga att det är människorna man saknar mest!

onsdag 14 september 2016

Från Ull till Garn, Dala-Päls-får och andra Allmogefår

Från Solängel fick jag ett kardat flor, och otvättad ull från förra höstens klippning. I "Brunnshuset" dukade jag upp till kardnings-fest. 
 Här ligger den nytvättade ullen, tvättad i vatten som håller ca 42 grader, inget annat. Centrifugerad med ull-programmet, i tvättpåse. Torkar fort på en gammal handduk som fått ett lapptäcke och fungerar som duschmatta. Återbruk! Ullen var lätt att karda!
 En kopp kaffe i "brygghuset" med nyputsade fönster, mellan floren.
Hittade lite färgad ull från Värmlands-fåren också.
Tesade, alltså delade, ullen. som blev stora moln före kardning.
En full korg med kardflor, att spinna.........


 Dala-Päls-fårens ull är lätt att spinna, och inte lika fet som Värmlandsfårens ull. Jag  spann lätt och relativt snabbt två trådar som tvinnades till en go härva att värma sig med under hösten. Tack Solängel!

tisdag 13 september 2016

Korgen och ull från Dala-Päls-får



Mera nyspunnet garn! Vit ull från Dala-Päls-får, från Solängel, blev en härva tvåtrådigt garn och en mindre härva kombinerad med den hallonröda fiberblandningen från förra inlägget. De ligger på den nyss nedvävda varpen som skall fållas vilken dag som helst. Nu är det vackra dagar, potatisen är uppe, och idag skall örterna plockas in.
Ursäkta mig, det har varit en ganska "fyndig" sommar när jag tänker efter. Ibland händer det!
Vi var på utflykt och visiterade en plats i närheten, och då stod där en övergiven kont av äldre modell, lite "skeven" så där. Alltså märkt av tidens tand. När jag lyfte på locket var den full av saker! Den fick följa med hem
Massor av fröer! Små korgar, bland annat den på bild och två målade spånkorgar.. Massor av ljusstakar i trä! Ljuslyktor i terrakotta, en rulle till en spinnrock, duken i lin, grön med prästkragar, virkade små vita dukar, och en gammal ostform i trä med snidat mönster. Signerad, men utan årtal så vitt vi kan se.

söndag 11 september 2016

Nypontider!

Rött är svårt att fotografera! Nyponrött i både korg och härva. Nyspunnet garn av ull, kidmohair och silke.