Jag stickar Lovikkavantar till barnbarnen, av rester från lagret. Förra året stickade jag till yngsta dottern, och hon tyckte att de inte var lika varma som de jag gjort innan. När man känner på det nyinköpta Lovikka-garnet från lokal garnbutik, alltså från Stan, som vi säger här, så är det mjukt, men har inte så mycket kropp eller substans om man säger så. Så, nu har jag delat på garnerna för att analysera! Det är så man lär sig, man analyserar, för att få veta vad som fungerar, eller inte. Det nya är orange, luftigt och det blir två delar, knappt tvinnat alls. Långa fibrer, utan krus.
Här är Morjärvs Lovikka-garn, från lagret, fem lätt tvinnade trådar, det går lätt att rugga upp, och blir mjukt och gosigt! Så synd att Morjärvs Ullspinneri inte finns kvar!
Det tunnare, utan kropp, får bli muddar.
18 kalla grader, och lätt snöfall hela dagen. I morse var det 22 minus. Ner till 20 går det riktigt hyfsat, under där tycker jag inte är varken för människor eller djur.....
.JPG)
3 kommentarer:
Ja, nu behövs verkligen Lovikka! Håller med att man saknar Morjärv. Det är bistert men vackert ute. Här är det bara -26 just nu. Vet att många har det mycket värre.
Här har vi just nu 18 minus, och då tycker man att det känns VARMT, när det var runt 25 kalla förut. Tänk så lustigt man kan tänka.
I spinngruppen som jag är med i fick vi just utmaningen att dela ett garn. Dels för att se hur de enskilda singlarna såg ut, hur många de var och dels för att ta reda på hur långa fibrerna var. Jag har inte gjort det än men det är ju spännande! Och jag har funderat på det att barndomens lovikkavantar var varmare, det är väl skrutt att Lovikkagarn inte alltid håller en viss Lovikka-kvalitet?!
Skicka en kommentar